Paris och ensamheten

Ännu en vecka har gått och jag har fortsatt att undvika socialt umgänge med undantag för vissa väl utvalda personer. Primavera har blivit min nya partner och vi fördriver tiden med att dricka vin och dansa framför hennes spegel i sovrummet.

Jag längtar inte bort och har slutat dagdrömma mig bort. Det känns jäkligt värt allting faktiskt, och som vanligt tar det roliga aldrig riktigt slut.

Dessutom är jag numera hivfri. Tänkte att det var dags att kolla upp att allting står rätt till nu när man är halvvägs till 50 snart och helt oväntat så var jag faktiskt fullt frisk. Nu har jag ännu en mindre ångestfaktor i mitt liv. Nu har jag det på papper och behöver inte längre få en klump i magen när jag läser i tidningen om att över 6000 personer i Sverige har hiv och att mörkertalet kan vara 10 gånger större. jag är inte en av er. Men skulle jag vara det skulle jag ta på mig en tshirt som det står "positiv och stolt" på samt gå med i positihiva-gruppen. där borde man ju få ligga mycket.