Snoooobååååård.

Lillehammers trippen resulterade i blod, svett och tårar. Någon som är förvånad? Mitt hysteriska humör och svårigheten att faktiskt lära sig att åka var ingen bra kombo. Efter första dagen i backen hade jag hunnit med att göra kullerbyttor gråtandes ner för en röd backe med snowboarden på, skrikit till Juan att han var dum i huvet o att jag inte lyssnade på vad han sa när han försökte förklara hur jag skulle svänga och dessutom bestämt mig för att ta första bästa buss hem morgonen efter.

Det gjorde jag inte, och nu sitter jag här hemma med en kudde under asset o ser tillbaks på helgen och tänker att det faktiskt var skoj. Numera kan jag tack vare mina fina coaches Banana, Kurt-Hedvig och Juan åka i en backe och bara ramla 3-4 gånger. Bilden nedan visar mitt sinnestillstånd vid lunchtid första dagen.