Det går inte en dag utan att jag minns och ler.
Det är underbart att dagdrömma sig tillbaks.
Idag satt jag på bussen och tänkte på hur soft det var att bara sitta i soffan på calla puebla 91 och snacka skit med jamie.
Jag önskar jag kunde vrida tillbaks iden och stanna där för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar